Blev uppringd av mamma igår kväll, som berättade att hennes faster, Ellen, dog natten till igår. Det har varit väntat sedan en tid tillbaka då hon hade lungcancer och var allmänt "skröplig". Hon fyllde dessutom 94 år i höstas så hon har levt ett långt liv.
Ellen har alltid haft en speciell plats hos mig, men även hos min mamma och storebror. Hon och hennes man fick inga egna barn, utan tog istället till sig sina syskonbarn (bl.a. mamma då) och syskonbarnbarn nästan som sina egna. Och lyckan i hennes ögon när hon träffade (och fick hålla) Felizia (och senare Jazmine) för första gången, den går inte att beskriva. Hon hade alltid god hand med barn.
Många somrar har jag spenderat ute vid hennes (och hennes mans, när han levde) sommarstuga - ett riktigt paradis. Inte för att det var något lyxigt ställe (fanns inte rinnande vatten, inget avlopp, t.ex.) men det gav sådan ro att vara därute.
Ellen var mån om allt och alla. Hon hade ett rikt djurliv ute vid stugan och såg till att alla fick något att äta, oavsett om det handlade om fåglar, igelkottar eller rådjur. Människor också för den delen, hon dukade alltid fram något att bjuda på när hon fick besök.
Jag skulle kunna skriva sååå mycket mer om denna härliga, goa och kärleksfulla människa, men stoppar här, för den här gången.
Sista bilden, tagen vid vårt besök i höstas
Har bilder på Ellen tillsammans med Felizia också, men inte på den här datorn, tyvärr.
Sov gott Ellen, vi saknar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar