Skärrad make

Var lite sen hem i dag, så kom iväg lite sent till ridningen med Felizia, och tur var väl det ... När vi kommit drygt halvvägs så såg vi att något hänt lite längre fram på vägen - ett par bilar står stilla, någon har på varningsblinkers och när jag kommit ännu lite närmare så ser jag en bil i diket på ena sidan av vägen. Närmar mig sakta och får då höra av en man (som stoppar mig för att informera) att det varit en singelolycka och att mannen som färdades i olycksbilen sitter vi sidan av vägen och är väldigt skärrad och förvirrad.

Det är redan 3-4 bilar som stannat för att hjälpa till så jag kan köra vidare. Strax efter vi kommit fram till ridskolan så kommer ytterligare en elev i Felizias grupp. Hennes pappa berättar att de blev vittnen till själva olyckan (efter att ha lämnat av dottern så åker han tillbaka en stund för att prata med polisen). Får sedan höra av honom att föraren av olycksbilen legat väldigt nära honom längs vägen och när det sedan blev fritt från mötande bilar så gasade han förbi i väldigt hög fart, varpå han tappade kontrollen på bilen och voltade flera varv ...

 

Hade vi åkt lite tidigare så hade vi blivit vittnen till olyckan vi också (skönt att slippa ha något sådant på näthinnan).

När Felizia börjat sin ridlektion så gick jag in i teorirummet en stund och tog upp telefonen för att skicka ett sms om olyckan till Robert, ser då att han ringt flera gånger, skickat sms och att även pappa ringt (har på ljudlöst när jag är i stallet). Förstod då att de ville höra att vi var okej. Ringer upp, men upptaget hos den ena och kommer inte fram till den andra (visar sig att de pratar just då). Smsar Robert och han ringer upp kort efter. Hör att han är lite skakig. Han hade blivit riktigt orolig när jag inte svarade ... Han hade hört utryckningslarmet gå här i Storvreta, kort därefter knackade det på dörren (men han hade inte möjlighet att öppna på en gång, sedan var personen borta) och sedan hörde han utryckningsfordon köra förbi i hög fart. Det bröts för trafikinfo på radion där de berättade om olyckan. Nu blev han riktigt nervös och skärrad, och försökte få tag på mig igen. Utan svar. Han fick tag på både Elin och pappa, men de visste ju inte så mycket mer.

Gissa om han var glad när jag visade livstecken! :)  Stackars älskling som oroat sig så!

Medan vi pratade så tittade pappa in i teorirummet och fick ju då se han också att vi inte varit inblandade i olyckan.

 

Jag hoppas verkligen att det gick bra för personen som körde bilen (även om han ju vållade allt själv med sin idiotkörning - tur att ingen hamnade i vägen för hans framfart).

 

När vi kom hem sedan så syntes det på Robert att han fortfarande var lite tagen och skärrad, inte konstigt alls med tanke på att vi åkte just där precis innan han fick höra alla "varningstecken". Hade det varit han som körde Felizia, inte svarade, etc så hade jag nog blivit minst lika skärrad. Jag kan vakna efter att Robert åkt till jobbet och få för mig att han kört av vägen, råkat ut för en olycka eller annat hemskt. Kan ibland känna/tänka lika om det tar lite extra lång tid för honom att komma hem på eftermiddagarna. Känns lite fånigt, men är man mån och rädd om sin älskade familj så är man!

 

Var rädda om er och ta hand om varandra!