I lördags slirade vi upp till Kungsberget för lite skidåkning. Inget roligt väglag alls att köra/åka i, men till slut kom vi fram utan större bekymmer, även om det tog aaaaningens längre tid än förra gången, men huvudsaken var ju att man kom fram ordentligt.
Där mötte vi upp Elin, Peter och Valle. Therese, Jocke, Zelda och Oliver hade också åkt dit. Så vi fick en massa sällskap :) Felizia och Zelda åkte mycket tillsammans, vilket uppskattades.
Det fortsatte att snöa och snöa och snöa ... hela dagen lång, vilket gjorde att det inte blev en riktigt lika rolig upplevelse som förra gången. All snö gjorde att det var tyngre att åka/ta sig fram och benen blev trötta betydligt fortare den här gången. Tjejerna var tappra och kämpade på så gott de kunde och orkade.
För att inte störas alltför mycket fick vi (läs: jag) börja besöket med att gå in på shopen och köpa skidglasögon. Hade ett par sedan innan (som Felizia hade tidigare) som Jazmine fick ta och så köpte jag nya till Felizia och Robert. De kostade ju inte gratis direkt ... är ju betydligt billigare på sportaffärerna här hemma, men de behövdes ju där och då på en gång så inte så mycket val.
Jazmine tränar i barnbacken
Åker upp i "stora backen"
På väg ner
Felizia (och Zelda) åkte också en hel del i den backen
Felizia åkte stolslift för första gången. Hon och Robert åkte upp tillsammans med Therese, Jocke, Zelda och Oliver. Peter och Valle följde också efter.
Att åka ner för den branta backen (som dessutom var väldigt snöig) var inte det lättaste. Men ner kom hon! Även om hon inte var så sugen på att åka upp där igen ... ;) Men de lite lättare backarna (som hon åkt mycket i) gick bra. Hon och Zelda åkte och åkte, och det var så man fick slita dem från backen när det var dags att åka hem (skiduthyrningen stängde 17 så var ju tvungna att lämna tillbaka grejerna före det).
Var ju svårt för mig att vara med där Felizia åkte, så blev inte så mycket bilder/filmer på henne. Blev iofs inte så mycket bilder/filmer överhuvudtaget pga det snöiga och blåsiga vädret.
Hemresan var ju inte direkt roligare än ditresan ... men hem kom vi, till slut. Men om jag säger att Robert andades ut ordentligt när vi parkerade här hemma så är det ju nästintill en underdrift.
Är sugna på att åka upp igen om knappa två veckor (om magen mår bra), men då hänger det verkligen på vädret!
Stort tack till alla för sällskapet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar