Det har blivit lite si och så med inlägg under veckan, av förklarliga skäl - tajt med tid i början på veckan och ytterligare ett bakslag i återhämtningen efter förlossningen (mer om det i inlägget) ... Men ska försöka komma i kapp nu :) En del inlägg (som det här, och det föregående) blir lite "ihopklumpade", dvs flera saker i samma inlägg, men känns liksom onödigt att skriva mer än dubbelt så många inlägg när man kan sammanfatta i ett par stycken :)
8 dagar efter förlossningen var jag ju in på gynakuten pga feber och smärta i nedre delen av magen - jodå visst hade man ju drabbats av livmoderinfektion (eller är det inflammation??? Läkarna har sagt både ock, och söker man på 1177 så kommer också båda upp ... jaja spela roll, ni fattar nog :) ). Fick två olika antibiotika + 2 livmodersammandragande tabletter, och tid för återbesök en vecka senare.
Så i tisdags åkte jag dit för att sätta mig och vänta med Winzton. Som tur var så var det inte alls lika lång väntetid nu (inga akutfall!) utan fick komma in ca 45 min efter utsatt tid. Sänkan var "normal" så infektionen var borta - jippie! Men i övrigt såg det väl typ samma lika ut ... Livmodern (slemhinnan) hade väl dragit ihop sig lite lite till, men absolut inte tillräckligt :( Träffade en toppenläkare i tisdags (tisdagen före det också), som ville att det här skulle kollas upp ordentligt. Efter att ha konsulterat en överläkare där och då så kom hon tillbaka och meddelade att överläkaren trodde att kroppen med all sannolikhet skulle "ta hand om" det här själv och att det inte var någon större fara. Men läkaren jag träffade ville inte släppa det hela utan satte upp mig för ett återbesök 3 v senare.
I onsdags ringde hon dock upp mig och sa att hon inte tyckte beskedet hon gav mig dagen före kändes bra, så hon hade konsulterat deras allra mest erfarne överläkare, som hade tyckt som hon själv - ett tidigare återbesök + ytterligare 2 "sammandragningstabletter". Vilken ambitiös läkare - sådana tycker vi om! :)
Så nu får vi hoppas att allt ser bättre ut när jag kommer tillbaka på torsdag.
Efter besöket promenerade jag till Fågelsången för att möta upp mamma. Där blev det lunch och fika i solen - sååå härligt!
Winzton hade det mysigt i vagnen
Jag hade tagit i med god marginal när jag betalade parkeringen (man vet ju aldrig hur lång väntetiden blir), så efter att ha suttit en bra stund i solen vid Fågelsången så tog jag och mamma en promenad längs med Fyrisån. Det gick inte fort för mig (får smärta i magen om jag går för snabbt :( ), men härligt ändå att gå i solen :)
Mindre härligt var det ju när jag vaknade i onsdags ... hade fått en massa prickar (som kliade) på benen. Under dagen så spred de sig över resten av kroppen - var nog inte en endaste del som inte var drabbad - utslagen blossade till och med upp i handflatorna, på fotsulorna och på läpparna (överläppen blev så svullen att det såg ut som att jag hade gjort en läppförstoring, haha), för att inte tala om ansiktet och halsen ... :( och överallt så kliade det. MASSOR!
De här bilderna visar förstadiet, innan utslagen blossar upp ordentligt
Jag började såklart direkt att fundera över om jag ätit/druckit något "ovanligt" eller så, men kom inte på något. Senare började jag fundera på om det kunde vara antibiotikan jag reagerade på (men hade ju ätit den i över en vecka så varför inte reagerat tidigare isf?). På kvällen ringde jag 1177 för att fråga om det kunde vara så, att jag reagerade på medicinen och om jag isf skulle sluta äta den. Där tyckte de att jag skulle åka in för att träffa en läkare, utifall att det ev. skulle bli sämre under natten, då skulle det ju vara lättare att åka in på kvällen än natten. Jahaja. Så blev en sväng till närakuten där på kvällskvisten. Ville inte ta med Winzton till "smittakuten" så tankade honom full med mat och lämnade honom hemma med Robert. Fick vänta en dryg timme på att få träffa läkaren (trots att jag fått en tid kl 22) så satt och var lagom stressad över hur det gick för Winzton och Robert, men det hade gått toppen - W hade varit vaken en stund först men somnade sedan, och sov gott när jag kom hem :)
Enligt läkaren var det ingen allergisk reaktion (en sådan kommer, precis som jag trodde, isf direkt då man påbörjar kuren) utan en typisk läkemedelsreaktion. Sådant biter inte kortison på, så jag kunde inte få något för att dämpa eller stoppa utslagen (bara vänta på att de skulle upphöra av sig själva ... ) men fick tavegyl utskrivet mot klådan - alltid något. Han rådde mig dock att upphöra med en av medicinerna (den som troligen var boven i dramat (vanligt att man reagerar på den)), eftersom att infektionen var borta).
I torsdags var utslagen än värre än dagen innan :( och man var ju inte speciellt sugen på att visa sig ute bland folk. Men i fredags så hade de slutat att ploppa upp nya/sprida sig och nu har en stor del nästan bleknat bort helt (iaf i jämförelse med hur det så ut i torsdags). Kliar lite fortfarande, men inte värre än att man överlever :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar