Igår fick vi besök av Linda, Ilona, Zion och Wilda. Ilona och Felizia började leka på en gång, och Jazmine och Zion kom också igång med leken ganska så snabbt. Roligt att de leker så fint tillsammans :) Om ett år kommer Wilda och Winzton också kunna leka tillsammans :)
Mycket hoppande på studsmattan blev det :)
Ilona hade med sig sin nya cykel så hon och Felizia var även ute och cyklade en sväng. De passade då på att stanna till och leka på de olika lekplatserna i bostadsområdet bakom oss.
Jazmine och Zion roade sig med lite allt möjligt :)
Gott med lite fika i magen!
Söta Wilda
Självklart fick Linda låna Winzton en stund :)
Zion var väldigt nyfiken på och intresserad av lilla bebisen :)
Tiden går fort och vårt lillhjärta är redan 2 veckor gammal!
Vi tycker att Winzton har växt jättemycket, men ser man honom i spegeln så är han ju fortfarande jätteliten :)
Han sköter sig mer eller mindre prickfritt - sover bra på nätterna (de senaste nätterna har han haft en första sovperiod på 4-5 timmar i sträck, ätit några gånger innan han somnat om 1-2 timmar senare och sovit 2-2,5 timmar till) och äter duktigt. Dagarna flyter också på bra - är vaken en del på fm innan han har en lite längre sovperiod över lunch och tidig em. Då sover han gott i sitt babynest (vilken toppenuppfinning det där är! Och tack mamma/mormor för inköpet :) ).
När han är vaken så är han väldigt nyfiken och vill gärna titta runt. Inspekterar även sina familjemedlemmar. Han verkligen suger in allt runt omkring sig med blicken, "pratar" och är allmänt söt :)
Idag är första dagen som Robert jobbar en vardag (jobbade ju förra helgen), och jag och Winzton fick med andra ord gå iväg och lämna tjejerna på skola/förskola.
Winzton var vaken 4.45-6 (hade sovit till dess), så jag hann sova ytterligare en halvtimme innan alarmet ringde. Råkade dock somna om 20 min till, men var ingen fara på taket för det.
Felizia och Jazmine vaknade ganska snabbt när jag väckte dem och fick i sig sin frukost. J var lite bökig när hon skulle klä på sig, men vi blev klara i tid mer eller mindre. Winzton är ju van att sova till minst kl. 8, så honom fick jag ta upp sovandes och klä på overallen. Vaknade och var lite gnällig (hungrig), men somnade om duktigt i vagnen och sov sedan hela tiden vi var borta för att lämna storasystrarna. Tog upp och väckte honom när vi kom hem igen så han fick äta frukost. Om alla morgnar flyter på så här bra så kommer det ju inte vara några som helst problem :)
I övrigt så tänkte vi mest ta det lugnt den här första "själva-hemma-dagen". Robert hämtar tjejerna efter jobbet så vi har ingen tid att passa - skönt det :)
Inför förlossningen så pratade jag och Robert om att det var viktigt att det, i möjligaste mån, skulle rulla på som vanligt för Felizia och Jazmine, dvs. med skola/förskola och aktiviteter. Och tack vare snälla människor i vår närhet så har det varit fullt möjligt - tack!
Nu var ju Jazmine sjuk, och gick på penicillin, när Winzton föddes så hon blev ju hemma av den anledningen (plus att det gick både influensa och magsjuka på förskolan så hon fick fortsätta vara hemma ytterligare en vecka). Som tur var så kunde Roberts föräldrar vara kvar hos henne under måndagen, och mamma sedan under tisdagen. Men Felizia gick till skolan som vanligt på måndagen (och alla andra dagar).
Så var det det där med aktiviteter. De ligger ju i början av veckan, mån-ons, men det löste sig, som sagt. Felizia fick skjuts ut till måndagens ridning av farmor och allt flöt på bra :) På tisdagen var det lite tajtare - det var ridpremiär för Jazmine + att Felizia hade innebandyträning (mer eller mindre samtidigt). Jag var inte direkt sugen på att åka på något av det med en liten nyfödd Winzton, men då ställde pappa upp. Han var med Jazmine på ridningen och fick även lite hjälp av Linda och Ilona - tack!
Jazmine och Oliver
Jazmine hade sett fram emot sin ridpremiär lääänge och var nöjd och glad efteråt, även om hon gärna hade velat trava också ... ;) Försökte förklara att det kommer, man måste lära sig lite annat först bara. Men hon tycker ju att hon kan i och med att hon ridit en del (och travat) innan :) Men hon längtar till nästa gång (på tisdag, rider varannan vecka)!
På onsdagen kom farmor och farfar ut på besök. Winzton fick fina kläder och tjejerna fick fina hårsnoddar :)
Efter middagen så åkte Robert och Felizia iväg till Gottsunda på simskola. De tränade bröst- och ryggsim och även en del på att göra kullerbyttor och stå på händerna i vattnet. Det hade gått bra :)
På fredagen var det dags att åka in till Akademiska för återbesök på bb. Allt var tipp-topp med vår lillkille! Han hade visserligen gått ner lite i vikt, men inte mer än att del höll sig inom "felmarginalen" - vägde 3910 g. Så han blev utskriven från bb och "vidareskickad" till bvc :)
På väg hemåt blev det ett stopp på Gränby C. Dels jagade vi ytterligare en present till Felizia och dels blev det storhandling på Kvantum. Winzton tog sin premiärtur i vagnen och låg välskyddad däri och sov gott hela tiden (var dock arg till en början, men efter att ha somnat om i famnen så var han nöjd sedan).
Efter att vi kommit hem så åkte Robert och Jazmine och hämtade Felizia på skolan - hon hade klipptid. Så här fin blev hon :)
Winztons första vecka flöt på bra - så länge han får mat så är han nöjd. Och är han vaken (och inte äter) så vill han gärna vara i famnen och mysa och/eller titta på allt runt omkring. Det är en nyfiken och "vaken" bebis vi har fått - allt är spännande att titta på :) Och han är stark i nacken och följer med blicken. Nätterna har också varit bra - sover ca 2 timmar i sträck, äter några gånger innan han (efter 1-2 timmar) somnar om ordentligt och sover sina ca 2 timmar igen.
Det här inlägget hade jag egentligen tänkt skriva tidigare under veckan, men med besök på gynakuten och därefter en jobbig migränhuvudvärk, så har det fått vänta lite. Men nu så :)
Börjar helt från början. Bebis var ju beräknad till den 24 februari, vilket jag ju förstod inte skulle hända ... Kvällen den 24:e började jag känna kraftiga(re) sammandragningar och ett tryck neråt. Detta höll i sig i princip hela natten och höll mig sömnlös. Kunde somna vid 4.30 och sedan höll sig smärtan borta hela dagen den 25:e. Återkom på kvällen/natten igen, men återigen "falsklarm". Sedan var det "dött" fram till helgen.
Var på besök på mvc den 27:e och bm tyckte synd om mig och hoppades att det skulle sätta igång snart. Allt såg bra ut med bebis och h*n låg långt ner, men inte riktigt fixerad än.
På lördagen, den 28:e så lossnade slemproppen under em, men inga andra tecken på att det kunde vara något på gång. På söndagen så kände jag lite lättare sammandragningar, men det hade jag ju gjort flera veckor innan också så tänkte inte mer på det.
Storvretas innebandyherrar spelade match i Fyrishov och jag hade lovat Felizia att vi skulle åka och titta om det inte kommit någon bebis än. Sagt och gjort. När vi satt och väntade på att matchen skulle börja så kände jag att de drog till rejält i magen, inte så att det gjorde ont men ändå lite mer än en vanlig sammandragning. 10 min senare kom nästa. Och så fortsatte det, med "värkar" (var ju inte så kraftiga) ca var 10:e min.
Skickade ett sms och informerade Robert (så han kunde förvarna sina föräldrar, som skulle komma och ta hand om Felizia och Jazmine när det väl skulle vara dags att åka in). Han blev lite lagom stressad ... ;) Under första perioden funderade jag på om vi skulle behöva åka hem, men eftersom "värkarna" inte ökade i styrka eller kom tätare så stannade vi kvar. Och tur var väl det - dels så vann de och dels så visade det ju sig att det blev sista hemmamatchen för säsongen :)
Nåväl. Hemma igen så fortsatte "värkarna" att vara lätta och komma ganska så glest, men vi förberedde den sista packningen och pratade med barnen innan de somnade, att farmor och farfar kanske skulle vara här när de vaknade nästa morgon, om vi behövde åka in till sjukhuset.
Under sena kvällen/tidiga natten så kom de "riktiga" värkarna och de kom även allt tätare. Vid 2-2.30 började det bli riktigt jobbigt och Robert ringde då sina föräldrar och förlossningen. Bara att komma in när vi kände att så behövdes, enligt de sistnämnda. Roberts föräldrar kom strax före 3.30 och vi var sedan på plats på förlossningen strax före 4.
Sista magbilden - v 40+6
Efter vägning (+20 kg totalt) och blodtryck (såg bra ut) så fick jag ligga med CTG-kurva inne på undersökningsrummet en stund. Som vanligt för min del så räcker det liksom inte med onda, jobbiga värkar - jag blir alltid väldigt illamående och kräks. Inget undantag denna gång ... :(
Efter undersökning så visade det sig att jag var öppen 8 cm, så vi fick ett förlossningsrum och äntligen lite lustgas! :) Den visade sig dock bara hjälpa lite i början, allteftersom värkarna tilltog så var den mer eller mindre värdelös.
Bebis hade fortfarande inte sjunkit ner ordentligt så när diverse undersökningar var gjorda, jag hade fått antibiotika, m.m. så fick jag stå upp med ett gåbord för att hjälpa till lite på traven. Vid 5.30 så gick vattnet och värkarna ökade än mer. Så här ont har jag nog aldrig haft ... Det värsta var att trots att jag var helt öppen så stod fortfarande bebis kvar en bit upp, så det var liksom inte bara att sätta igång att krysta :(
Till slut kände jag ett lite ökat tryck neråt och kunde starta krystarbetet. Men huvudet hade fortfarande en bit kvar ner, och det i kombination med att det inte var varje värk som "gav" något gjorde att det tog ganska så lång tid (kändes ju som en evighet för en själv!). Och som om inte det var nog så låg bebis med ansiktet åt fel håll, dvs uppåt istället för neråt (vilket gör att det inte går lika smidigt som annars) och fastnade med ena axeln på väg ut. Men det blev inga komplikationer och det behövdes inte användas några "hjälpmedel" för att få ut bebisen - skönt det! Och förutom att det tog några värkar extra så var det inget som påverkade mig negativt heller (jobbigt och smärtsamt är det ju oftast i alla fall att föda barn).
Och så 07.01 fick vi äntligen ut vårt efterlängtade lillhjärta - en lillebror/son!
Vägning och mätning: 4230 g, 52 cm
Det efterlängtade fikat!
Skål för oss!
Efteråt kände jag mig tröttare och mer medtagen än efter någon av de andra två förlossningarna (tom. jämfört med Felizias, som var mer långdragen, men där jag hann med att få bra smärtlindring), något som även Robert såg på mig (jag var väldigt blek). Efter att ha duschat, fikat och sedan fått ta oss upp till bb så var det skönt med lite vila. Jag kände mig väldigt yr och illamående så Robert fick ta lillkillen (som somnade gott) medan jag la mig och vilade/sov en stund. Kände mig lite bättre efter en timme, men ringde efter smärtstillande. När jag berättade om mitt illamående så gick de även efter en nål så fick jag "något bra medel" intravenöst, och därefter höll sig illamåendet i schack - skönt det!
Vi blev kvar på bb över natten (hade från början velat åka hem samma dag, men med tanke på hur jag mådde så var det skönt att få stanna lite extra och vila).
Lite mysbilder på vår lille sötis :)
Och en liten film
Hemma hade vi bra hjälp, dels då av farmor och farfar som stannade hemma med Jazmine (hon var fortfarande inte helt frisk) och sedan åkte med Felizia på ridning på kvällen, och dels av mamma som kom och bytte av och stannade med tjejerna över natten samt hemma med Jazmine under tisdagen. TACK!!!
Innan vi fick åka hem så var det dags för den obligatoriska läkarundersökningen - allt såg tipp-topp ut. Och såklart en bild att lägga upp på "webbisar" på Akademiskas hemsida :)
Undersöks grundligt
Winzton
Tog en bild på "nåltavlan" - den blåa nålen som sitter först (längst till vänster) den 2 mars är vår/Winztons.
Det var alltså totalt 11 bebisar (minst) som föddes den 2 mars 2015.
Det var två avvaktande storasystrar som sedan fick träffa sin lillebror för första gången. De tyckte han var sååå liten :)
Vi har ju haft ett jättehärligt vårväder de senaste dagarna, bortsett från stormen igår. Men har ju inte mått så bra, så har bara suttit inne (förutom bilturen igår då), och längtat efter att orka gå ut ... Idag har jag känt mig feberfri i alla fall, så på eftermiddagen bestämde jag mig för att stoppa ner Winzton i vagnen och följa med och hämta Felizia och Jazmine.
Det var första gången W åkte vagn på riktigt. Han provade den i fredags när vi var uppe och handlade, men nu blev det ju promenad. Han blev superarg när vi la ner honom, men efter en kort bits åkande så somnade han gott och sedan gick promenaden hur bra som helst :) Och tjejerna blev sååå glada när jag och lillebror var med och hämtade!
Tidigare under dagen, efter lunch så fick vi besök av bvc. Sköterskan tyckte att vår lille kille var så fin så och vid vägningen så hade han ökat 160 g sedan i fredags, och väger nu 4070 g. Självklart gjorde han "the guything" när han låg blöjfri på vågen - kissade en rejäl stråle ;) Har blivit några gånger nu ... mycket lättare med tjejer ;) Tur att han är så söt! :)
