Jazmine har haft bra dagar här hemma med Robert under veckan (ja bortsett från tisdagen kanske, när hon mådde som sämst) - mycket bakning har det blivit :) Har börjat ta in lite äpplen från vårt äppelträd, så i början av veckan bakade de äppelkaka två dagar i rad - gottgottigottgott!
Idag har bakningen fortsatt, men den här gången blev det lite nyttigare - matbröd. Jazmine hjälpte såklart till - blev en egen "bulle", som hon kallade äppelmostutte - vet ni vad hon menar? En munk med äppelmosfyllning, såklart (men det var bara deg, ingen äppelmos)! Nä, det fattade inte ens jag att hon syftade på när Robert skrev att hon bakade äppelmostuttar :) Återigen - alltid lika roligt att höra hennes uttryck för saker och ting :)
Det vemodiga är inget allvarligt direkt, men var lite vemodigt att åka hem från jobbet idag - det var sista dagen jag jobbade under min nuvarande rektor (hon slutar imorgon, men då är ju inte jag där). Jag har henne att tacka för så mycket, och hon är en väldigt starkt bidragande orsak till att jag fortfarande är kvar på min nuvarande arbetsplats. Det har varit, och är, tungt emellanåt men jag har alltid känt att jag har haft hennes stöd - hon har från första stund visat att hon trott på mig i mitt yrkesutövande och hon har alltid lyssnat till vad jag har att säga och jag har haft ganska så fria händer att forma idrottsundervisningen så som jag (och min kollega) finner bäst - vi tycker lika i mångt och mycket.
Jag skulle kunna skriva mycket mer men kan kort och gott sammanfatta det hela med att hon, med handen på hjärtat, är den bästa chef jag har haft. Visst har hon sina svagheter, precis som vi alla har, men hon har skinn på näsan och vet vilka resultat hon vill uppnå.
Kan bara önska henne lycka till på nya jobbet, och hoppas att den nya rektorn (som börjar efter årsskiftet, troligtvis - under tiden har vi samma tf rektor som innan den snart fd rektorn började) kommer att låta oss fortsätta på samma linje vi nu har slagit oss in på :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar