Tiden går och går och vårt lillhjärta har redan passerat 11-veckorsstrecket - hur kan tiden gå i en sådan rasande fart?! Händer ju så mycket i Winztons utveckling nu att man inte riktigt hänger med. Och växer gör han i raketfart också - tänkte senast igår på hur stor han har blivit, speciellt huvudet och ansiktsuttrycket. Min lilla kille, snart är han ju ingen bebis längre ... Det är ju så tvetydigt det där, man vill ju såklart att de ska växa upp och utvecklas och bli stora, men samtidigt vill man ha kvar de goa bebisarna liiite längre ;) Jaja, oavsett så är det ju inget man kan styra över så är ju bara att gilla läget :)
Winzton verkar vara inne i en växtperiod just nu - myyycket matglad är han :) Men nätterna fungerar fortfarande helt okej, även sedan han bytte till vaggan. Ibland vaknar han lite tidigare än vanligt för att äta, men har inga större svårigheter att somna om efteråt.
Vad gäller sömnen på dagarna så kan det variera. Ibland sover han fortfarande sådär långa pass på flera timmar, men allt oftare blir det kortare stunder (mer som powernaps) och han vaknar mycket lättare nu än tidigare (t.ex. när vagnen/bilen stannar).
Winzton har ju varit nyfiken på saker runt omkring ända sedan födseln, och det avtar ju inte direkt ... :) Han suger in allt med blicken - det skulle vara intressant att veta vad som snurrar i hans huvud under hans vakna tid. Man märker att han behöver allt mer stimulans, blir lätt uttråkad och gnällig. Men istället så pratar han mer, ler och skrattar (försöker iaf, blir mest som glada tjut ;) ), vilket alltid är lika härligt att höra! Allt stadigare i nacke och rygg blir han också.
Fler bilder. och en film, på vår lillkille
"Åh, Winzton, jag älskar dig så mycket!", säger Jazmine ofta :)
Robert lyckades fånga en glad lillkille på film igår
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar