Jag höll igång ganska så bra under graviditeten, dels genom jobbet och dels genom att jag gick på gymmet någon gång i veckan, men sen sista två veckorna innan Winzton föddes fram till 6 veckor efter blev det ingenting. Och sedan dess (5 veckor) har det bara blivit typ 3 besök på gymmet och noll promenader (skyller på vädret ... ). Inte världens bästa uppladdning inför tisdagens Blodomlopp (5 km), men men, bara att bita ihop och gilla läget.
Mamma var snäll och ställde upp som barnvakt medan jag sprang (Winzton var snäll och sov i vagnen typ hela tiden). Loppet gick faktiskt helt okej, om än väldigt trångt (var inte lika lätt att springa om som förra året heller - människor överallt!). Jag var ju en bit ifrån förra årets tid, av förklarliga skäl, men konditionen och uthålligheten var bättre över 5 km än vad jag trodde att den skulle vara. 3,5 km gick plättlätt, sedan blev det jobbigare. Fick ta en kortare gåpaus (ca 100 m) efter 4 km då kräkan/svimningen inte var långt borta, men sedan gick det bra igen - kunde till och med spurta på upploppet och in i mål :) Återhämtade mig snabbt efter målgång och kände mig ganska så pigg resten av kvällen, annat var det dagen efter ...
När jag gick och lämnade barnen i onsdags så kändes det i kroppen kan jag säga - helslut, huvudvärk och värk i mage, rygg och ben ... Men då vet man att man har ansträngt sig i alla fall :) På kvällen utvecklades det till migrän, vilket ju inte var lika roligt, men efter att ha fått vila 1,5 timme så kändes det lite bättre.
Just nu känns det bra att jag har valt promenadklassen (med barnvagnen) till nästa veckas Vårrus.
Nu gäller det ju bara att ha lite självdisciplin att ta tag i träningen på riktigt igen ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar