Redan vid mitt allra första besök på ridskolan så fastnade jag för denna goa, söta lilla ponny. Jag vet inte om det var den fina färgen eller hennes snälla utseende men hon lyckades "fånga" mig totalt! Och hon fortsatte att vara min stora favorit ända till den dagen hon åkte därifrån (hon har iofs alltid fortsatt att vara min favorit, även om vi inte har setts sedan dess) - ca 8 år tror jag att det blev.
Fiery Linda
När jag började rida var det alltid Linda jag ville ha, men det gick ju såklart inte varje gång. Hon var väldigt pigg, men gjorde aldrig några dumheter, utan sprang hon fort så var det aldrig värre än att man "hängde med i svängarna". Allra bäst trivdes hon bakom sin stora kärlek - den lilla söta b-ponnyn Apache, då var hon lugn :)
Linda kunde både hoppa högt och gå fint i dressyren, gå med nybörjare och med de mest rutinerade eleverna (som inte var för långa vill säga, hon mätte bara 134,9 cm i mankhöjd).
Efter ett par år blev hon även såväl min sköthäst som tävlingskompis (även om jag då inte kommit så jättelångt i min tävlingskarriär, än).
Jag minns väl två av de tyngsta stunderna i mitt "Linda-liv":
* Julshowen 1996 (visst var det då ... ?), då jag och hennes andra skötare, Helena, skulle få visa upp Linda till tonerna av Simply the best (det var snart dags för hennes pensionering, och hon skulle visas upp och det skulle berättas vilken klippa hon var, allt hon gjort, m.m.). Vi var laddade och hade gjort Linda fin med knoppar och allt, men på morgonen visade hon koliksymptom ... Uppvisningen ställdes såklart in (vilket ju var rätt), vilket var tungt att få höra då - hade ju sett fram emot att få gå runt med världens finaste ponny inne i ridhuset och visa alla hur fin hon var! Det tog många, många år innan jag klarade av att lyssna på Simply the best utan att börja gråta. Jag tänker fortfarande på Linda varje gång jag hör den, men nu mer med glädje :)
* Anledningen till gråten var att hon kort därefter såldes från ridskolan (vilket inte gick helt smärtfritt till, men skriver inte mer om det ... ). Det sägs att hon blev avelssto lite längre norrut (Bollnästrakten), men när jag ringde dit där hon skulle ha hamnat så fick jag ett väldigt surt bemötande, så jag vet inte ...
Varför skriver jag om detta just idag då?
Jo för 17 maj 1975 föddes denna underbara lilla ponny, och skulle med andra ord ha fyllt hela 40 år idag, om hon fortfarande levt (vilket ju hästar väldigt sällan gör). Eftersom jag inte vet när hon dog/avlivades så är det just på hennes födelsedag som jag får minnas (för norrmännen är 17 maj lika med nationaldag och för mig är det lika med Lindas födelsedag, *haha*)
Jag vet att jag tog massvis med foton på henne genom åren, men frågan är hur många som framkallades, inte hittar jag speciellt många i alla fall ...
Nu har jag ju haft nya favorithästar efter Linda, men hon kommer för alltid att vara nr 1 och ha en speciell plats i mitt hjärta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar