Ja Winzton har alltså vattkoppor. Nu börjar de visserligen försvinna - skönt det! Nu smittade jag ju honom medvetet (alltså besökte en familj med vattkoppor och hoppades på det bästa), men är ju ändå lite kämpigt de dagar då besvären är som värst.
Själva insjuknandet var lite småsegt. Det började med att han hade svårt att sova under nätterna i början av förra veckan - spände sig, skrek mycket och hade rent allmänt svårt att komma till ro. Ett par nätter hade han lite feber, men inte direkt på dagtid. Såg någon liten prick här och där (inte fler än kanske 3-4 st) men sen försvann de utan att det blev något mer av det. Inte förrän på fredagen, då var han prickig runt ena ögat, lite på ryggen och i hårbotten. Även några på magen.
Vattkoppor - välkomna!!
Bilder från i tisdags kväll
Han har ju absolut inte varit så prickig som man kan vara men irriterad och påverkad har han varit. Fortsatt svårt att sova till för ett par nätter sedan och han har skrikit mycket. Han är ju för liten för att förstå vad det är som gör att det känns "fel" i kroppen och för att kunna klia (vilket ju bara är tur, annars hade han nog rivit bort en stor mängd sårskorpor alldeles för tidigt), stackaren, men nu är ju det allra värsta över i alla fall. Sårskorporna har börjat trilla bort och vårt lillhjärta ser nu ganska så "normal" ut igen :)
Oavsett hur jobbigt det är när barnen är sjuka så är det skönt att ha den här obligatoriska sjukdomen avklarad redan nu.
Sedan är det ju mindre roligt att han dessutom samtidigt har blivit förkyld och blir påverkad av den fuktiga luft som är (har varit) = måste ta sin astmamedicin, som han AVSKYR!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar