lördag 3 oktober 2015

Lillhjärtats första läkarbesök ...

Igår förmiddag så åkte jag, Jazmine och Winzton in till stan. Inte av någon rolig anledning till en början, utan för att kolla upp Winztons hosta. Han har ju varit förkyld (snorig, rosslig och hostig) av och till sedan han bara var ett par veckor gammal, något som bvc (både läkare och sköterskor) har sagt varit "heeelt normalt med så små barn" och man har känt sig som en fjantig hönsmamma varje gång man tagit upp det ...  Sedan i somras har hostan blivit värre (en djup, skällande hosta där han låtit mer och mer ansträngd ju längre tiden gått), men det var ju också "heeelt normalt med så små barn" enligt läkaren på 6-mån.kontrollen ... *grrr!*, och jag har funderat fram och tillbaka på att åka in med honom till Barncentrum i stan. Men med en "rädsla" för att de också bara skulle vifta bort det så rådfrågade jag först Jazmines astmaläkare när hon var på återbesök förra veckan (med J var allt förresten bara bra, och vi ska fortsätta medicineringen som tidigare om det inte försämras under den kommande jobbiga delen av året, då de flesta infektionerna dyker upp). Hon tyckte absolut att vi skulle kolla upp det så snart som möjligt, och allra helst försöka få en tid där, på barnspecialisten på Samariterhemmet. De hade dock ingen ledig tid förrän om en dryg månad, men rådde oss att åka in till Barncentrum för att låta läkare komma med ett utlåtande så snart som möjligt.
 
Jazmine fotade i väntrummet

 
Sagt och gjort alltså. Lång väntetid var det (åkte på deras drop-in-tid), men det var det värt. Vi fick träffa en av barnspecialisterna och hon sa på en gång, så fort hon hörde om hostan, att det inte var någon tvekan om att Winzton behövde luftrörsvidgande medicin mot, vad hon misstänkte, sin astma. Hon tyckte dessutom att det var märkligt att vi fått det bemötande vi fått på bvc (speciellt med tanke på att hans ena storasyster har förkylningsastma), då hon anser att ingen, oavsett ålder, ska behöva gå med hosta så länge, speciellt inte med den typen som jag beskrev (TACK!).
Så nu medicinerar vi Winzton på samma sätt (mer eller mindre) som Jazmine. Skönt att Felizia slipper i alla fall :)  Hoppas det ska hjälpa honom bara! 
 

Är ju dock inte det lättaste att få honom att förstå vitsen med det hela, och att man faktiskt ska andas i masken han får över mun och näsa - "vadå, allt som kommer i närheten av munnen är det väl meningen att man ska äta?!", verkar han tänka och gapar duktigt ;)  Men men, han vänjer sig väl.
Så nu ska vi bara ta ställning till om vi ska börja gå med Winzton på Samariten eller flytta över Jazmine till Barncentrum - skulle ju vara skönt att ha de på samma.
Och vi nästa bvc-besök så blir det en rejäl "långnäsa" åt deras "dissande" av mina misstankar!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar