För en del av er som läser så är det ju ingen nyhet att vi (om allt går vägen, peppar peppar ... ) väntar tillökning i familjen en bit in på nästa år. Men nu när de första mest kritiska 12 veckorna är passerade så känns det lite mer säkert att dela detta även med er andra.
Visst kan man vänta lite till innan man berättar, men det börjar synas så pass mycket nu att det känns bättre att berätta än att folk ska tro att jag goffat i mig en massa onyttigheter hela sommaren :)
Jag har försökt att klä mig i "lämpliga" kläder den här första veckan på jobbet, men i torsdags tänkte jag att "det får bära eller brista" ... och, jo då, det var en kollega som kom fram och frågade :) Och så rätt hon hade. Känns skönt att inte behöva smyga med det mer.
Man vet ju fortfarande inte hur "lilla godingen" där inne i magen mår och det kan ju fortfarande hända saker, men, som sagt, så känns det ändå bättre att ha gått ut med nyheten än att folk ska gå runt och tissla och tassla.
Men det har ju inte varit någon rolig sommar ... I inledningen av de båda andra graviditeterna har jag mått hur bra som helst (mer eller mindre), men den här gången har jag haft stora problem med såväl illamående som trötthet och yrsel. Vissa dagar har jag bara varit liggande totalt orkeslös. Det har även satt sig på andningen och jag har andats som att jag har sprungit en mil (eller så), trots att jag bara suttit/legat och inte har gjort något alls. Värmen har nog varit en stor bov i det hela ... Tråkigt att inte kunna njuta av solen och värmen som vi har haft i sommar, men men får hoppas på en solig (och lagom varm) sommar nästa år igen.
Nu har jag börjat må lite bättre, men har varit rejält trött efter jobbet och tors + fre har lag legat flera timmar och inte orkat med någonting. Ska ju bli lagom spännande att se hur kroppen reagerar när jobbet börjar "på riktigt" ...
Men men det är så här det är (kan vara) att gå runt med en skatt i magen - får hoppas på att resterande del av graviditeten blir bättre. Och sedan får man ju belöningen för allt, även om det är lååååångt kvar än.
Felizia och Jazmine blev jätteglada när de fick veta att de ska få ett syskon (de har "tjatat" om bebis ett tag ;) ) Från början var det en lillasyster som stod högst upp på "önskelistan", men nu vill de ha en lillebror (Felizia: "Jag har ju redan en lillasyster"). I slutändan tror jag inte att det kommer att spela någon som helst roll, de kommer att vara glada för sitt lilla syskon oavsett :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar