I går spelade Jon Henrik Fjällgren på Parksnäckan inne i Uppsala, och jag, Winzton och mamma (och en massa andra) var där och lyssnade.
Tänkte att en timmes jojk skulle kunna bli lite smått långtråkigt och enformigt, men icke. Dels pga av hans kraft i rösten som verkligen förmedlade en stark känsla och dels pga av variationen i låtarna.
Konserten öppnades med finallåten från Talang (som även är min favorit) - Daniels jojk. När man vet bakgrunden till låten/jojken så kan man inte låta bli att bli tårögd.
En bit ur Daniels Jojk
Winzton sov gott till en början
men sen ville ju han också vara vaken och med
Sista ordinarie låten - Jag är fri
Tack för ett fint, starkt framträdande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar